”Mamma, jag är hungrig!” Har ni hört den förr? Det var många år sedan nu, men jag minns att jag och mina syskon yttrade den ganska frekvent. Idag är jag väldigt tacksam för min visa mamma som istället för att sticka till oss något att äta innan maten, svarade oss, ”Om du hjälper till går det fortare.” Hennes sätt att hjälpa oss använda vår hunger som drivkraft till matlagning har gett goda resultat. Vi alla fem syskon är idag bra på att laga mat.
Alla föräldrar vill nog att deras barn som vuxna ska kunna laga mat och då behöver vi ge dem chansen att lära sig om mat och att laga den. Att låta barnen vara med i denna mest grundläggande syssla – att laga mat åt sin familj – är en fantastisk gåva, dessutom är den gratis och enkel att fixa. Men hur gör man? Hur inkluderar man barnen i matlagningen? Orkar man? Blir det inte väldigt kladdigt och stökigt? Relevanta frågor som jag ska försöka svara på.
Först och främst, gör det inte för jobbigt för dig. Involvera inte barnen när det är stressigt och du har en tuff dag. Det kommer bara bli tungt och bråkigt. Var snäll mot dig själv och få bara matlagningen snabbt ur vägen sådana dagar.
Bästa sättet att lära barnen om mat är att låta dem hantera maten. Skära gurkan, hälla i, röra om, smaka av såsen, skala potatis och morot. Men inse och acceptera att det kommer spillas och stökas ner. Det är inte ett Instagram-inlägg du skapar, du skapar en människa.
Min ena syster brukar låta barnen baka egna kakor. Det blir spill kan ni tro. Men att se glädjen och stoltheten när barnet får bjuda på sin egen kaka är värt spillet. Hon häller upp alla ingredienserna i små skålar (när barnet är för litet för att läsa och mäta själv). Sen får barnet hälla i och blanda allt alldeles själv, och slicka ur skålen förstås. Det är ju alltid det bästa.
När barnen hjälper till i köket är det viktigt att de får provsmaka. Det ska vara roligt, givande och lustfyllt att laga mat. Några frysta ärtor, morotsslantar, skinkbitar, tomatklyftor eller varför inte provsmaka hård spagetti? Småbarn är villiga att testa och experimentera – så låt dem. Jämför rå potatis med kokt. Får de experimentera är det också mer troligt att de äter maten som serveras.
Att ha en egen matdag är bra och utvecklande för de barn som är lite större. Att själv få välja recept och skriva upp vilka ingredienser som behövs. Givetvis inom vissa ramar. Jag minns när vi hade våra matdagar när jag växte upp, vi syskon skötte det lite olika. Jag lagade nya maträtter varje vecka, min bror gjorde tvärtom och lagade tomatsoppa med makaroner varje torsdag. Det tog några år efter jag flyttat hemifrån innan jag tyckte det gick bra att äta det igen…
Oavsett hur vi gör för att involvera barnen i matlagningen så är det viktigt att vi gör det. Vi vill ju att de ska bli kapabla vuxna. Så ge inte upp, acceptera spillet, välkomna barnen in i köket.
RÖRDA KAKAN
2 ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
100 g smält smör
Sätt ugnen på 175°. Rör samman alla ingredienser i en skål. Behöver inte vispas med elvisp. Häll upp i en smord och bröad rund form. Strö över 50 g hackade nötter och lite kanel ELLER ½ dl kokosflingor. Grädda i 25-30 minuter i mitten av ugnen.
(Ur serien ”Matnyttigt med Marie”. Tidigare publicerad i Haros Tidning 2:2021)
Svar från en läsare av artikeln ovan:
Måste bara dela…
Skulle laga pannkaka i afton (ja, det är en återkommande maträtt i princip varje vecka) och hade en grabb som inte hade något att gööööra. Ni vet hur det kan låta. Han har aldrig varit så pepp heller på att vara med i köket men nu såg jag min chans (efter att i ett dygn jobbat med mina nya insikter från Maries text). ”Vill du hjälpa mig att knäcka ägg till pannkakssmeten?”
Alltså, så här i efterhand låter det ju som att jag beskriver ett frieri, men jag var så glad att han sa JA!
Han knäckte alla 5 ägg (yes, stor smet för stor aptit) och jag lyckades lotsa honom i teknik och utförande utan att stressa upp mig över äggskalet vi behövde fiska upp eller äggvitan som rann längs bunkens kant. (Det är sådant här som min älskade, något fumliga, grabb lyckas med, och som tyvärr, jag erkänner, fått mig att tveka i min inbjudan till köket. Han får oftast erbjudande om att duka, och det är ju inte fullt så appellerande)
Vi korade honom i alla fall till ”äggspert” och minuter senare var han en fullfjädrad kock. Alltså, det självförtroendet. Han stekte flera pannkakor och lyckades vända dem med! Okej, en del (de allra flesta) gick sönder, men jag har aldrig varit så glad över trasiga pannkakor. De smakade super och han var så mäkta stolt över att ha varit med. Han var kingen och det fick systrarna att ladda för att vispa grädden tillsammans när de anlände. Den blev för hård, men gav oss anledning att prata om hur man gör smör. Det ska vi nog testa någon dag.
Så tack Marie! Detta må vara en banal berättelse, men jag insåg att min bekvämlighetszon i köket begränsade mig. Att jag kanske inte riktigt accepterade spill och stök och på så vis inte accepterade barnens, framför allt sonens, medverkan.
/Från en vardag nära dig