ÅSA BEMÖTER FÖRDOMAR

19 januari 2022 | Artiklar

Många är fördomarna mot hemmaföräldrar. Vi bad Åsa Axelsson, författare till boken Jag lämnar ekorrhjulet: ett liv utan lönearbete, bemöta en del av dem utifrån sina egna erfarenheter.

Att vara hemma med barn är inte realistiskt för en familj med låga inkomster.

Å: Man tror kanske att den med liten lön inte skulle klara att gå ner i tjänst. Men i själva verket kan det var tvärtom. Den som har en låg inkomst och många barn kan i själva verket tjäna mest på ett hemmaliv. Exempel: Min deltidsjänst som lärare gav mig 15 000 kronor netto varje månad. Vartenda öre gick åt i den livsstil vi hade innan 2016. Men när jag satte mig och räknade ut vad pengarna användes till, så visade det sig att det gick ganska precis jämt upp om jag slutade jobba och istället var hemma och minskade familjens utgifter.

Utgifter som uppstår pga jobbet:

  • barnomsorg
  • resor till och från jobb (äga bil?)
  • kläder, skor, frisyr, pengainsamlingar på jobbet till kollegor, kaffekassa etc 
  • lunch, fika på arbetsplatsen 
  • snabba, ogenomtänkta inköp som görs pga tidsbrist 
  • högre matkonto pga att man inte hinner ta hand om rester, laga från grunden osv 
  • ”tröstkostnad” – saker man unnar sig för att man är stressad pga jobbet

Man blir socialt isolerad om man är hemma med barn.

Å: Ha ha, mest ”isolerad” var jag nog när jag jobbade heltid som lärare. Mitt liv såg ut så här: vaknade klockan 5 och åt frukost – ensam. Satt en timme i buss – ensam. Undervisade elever under dagen. Hem med bussen. Steg in i mitt hem klockan 17.30, gråtfärdig av trötthet. Umgicks med familjen 2 timmar innan jag stupade i säng. Helgerna gick åt till hushållsarbete samt rätta skrivningar – ensam i mitt arbetsrum. Det, om något, var väl att vara isolerad? Var fanns tid för släkt och vänner? Tid till politiskt engagemang, läsa tidningar, vara med i någon förening? Tid att vistas i naturen? Tid för maken och mig? Tid för reflektion, skriva dagbok till exempel? Och tid till ”ingenting”? Det sägs att barn behöver ha tråkigt för att sen orka vara kreativa. Mammor då, gäller inte samma för oss? 

Att vara hemma med barnen länge är en kvinnofälla.

Vad är en ”fälla”? En djup grop som man ramlat ner i, mot sin vilja, och inte kommer upp ur? Att fatta ett välgenomtänkt beslut och vara hemma av egen fri vilja ser inte jag som en fälla. Ordet ”kvinnofällan” kan bli en svart bottenlös skräck. Men vad är det man är rädd för egentligen?

Å: Vad är en ”fälla”? En djup grop som man ramlat ner i, mot sin vilja, och inte kommer upp ur? Att fatta ett välgenomtänkt beslut och vara hemma av egen fri vilja ser inte jag som en fälla. Ordet ”kvinnofällan” kan bli en svart bottenlös skräck. Men vad är det man är rädd för egentligen? Jag satte mig ner och gjorde en lista över de värsta sakerna som skulle kunna hända och vad jag i så fall skulle göra.

Maken dör
Lösning: Då får jag väl börja jobba igen.

Det blir skilsmässa
Lösning: Jag får börja jobba.

Jag får lägre pension om jag inte lönearbetar 40 år
Lösning: Spara egna pengar till pensionen.

Jag glömmer mina yrkeskunskaper om jag är hemma för länge
Lösning: Då får jag väl jobba med nåt annat då, eller sätta mig på skolbänken igen.

Ingen kommer att vilja anställa en som varit hemma 10+ år
Lösning: Då får jag väl starta eget och bli min egen chef. Det gjorde min moster vid 55 års ålder, med stor framgång.
Osv.

Jag råder alla som är rädda för kvinnofällan att prata igenom situationen ordentligt med sin partner. Ring också upp pensionsmyndigheten och fråga hur just din pension påverkas av att du är hemma x antal år. Boka sedan in ett samtal på banken och gå igenom familjens finanser.

-Vad gör man hemma hela dagarna?

Å:  Man gör allt sånt i godan ro, i dagsljus, som andra familjer gör på kvällar (och nätter) och helger. Man cyklar till mataffären om förmiddagarna, när knappt någon är i affären, man städar när huset är tomt, man fördjupar sig i det man tycker är roligt: trädgårdsarbete, bakning, målning av möbler etc. Kanske pluggar man ett par timmar när barnen är i skolan, eller läser på om fonder och aktier, eller skriver en blogg. Man ringer samtal och  träffar släktingar. På kvällarna umgås man med familjen, på nätterna sover man, och på helgerna blir det tid över till både pappan och mamman till vila och egna hobbies. 

Barnen går miste om en massa upplevelser om man inte har så mycket pengar på grund av hemmalivet.

Å: Vad räknas som ”upplevelse”? Måste stora upplevelser kosta mycket? Är en Thailandsresa en större upplevelse för ett litet barn än en campingnatt i skogen bakom husknuten? 

Min mamma och pappa reste genom hela Sverige för att min syster och jag skulle få se Kolmården. Sen blev de besvikna när vi ungar inte visade tillräckligt stor entusiasm –  förrän vi i slutet av dagen kom till en enkel lekplats med gungor och rutschkana. Då sken vi upp. ”Tack SNÄLLA mamma för att jag fick komma till den här roliga lekparken!” lär jag ha sagt, 5 år gammal. 

Barn går miste om en massa utvecklande pedagogiska aktiviteter om de inte får vara på förskola.

Å: Besök gärna en förskola under en dag och ta tid. Hur många minuter får varje barn…

…sitta i en frökens knä?

…höra saga (och kunna se bilderna i boken medan fröken läser)?

…få personlig handledning i hur man t ex klär på sig, dukar, bakar, trär pärlor, osv?

…blir uppmuntrad att berätta och uttrycka sig medan andra lyssnar uppmärksamt?

Det mesta som görs på förskolan kan du göra lika bra eller bättre hemma. Och tycker du att ditt barn behöver umgås med flera andra barn går det att ordna. Gå till öppen förskola, bjud hem bekanta med barn eller anmäl dig att jobba som dagbarnvårdare. 

Eller strunt i att ens försöka efterlikna förskolan! Gör sånt med barnet som du själv tycker om. Gillar du att gå i skogen – gör då det! Är du musikalisk  – spela och sjung med barnet! Är du bokmal – läs för barnet i timmar varje dag! Gillar du att leka med lego/dockor – ge dig hän! Men är du mer praktiskt lagd kan du lika gärna involvera barnet i Nu Ska Vi Diska- leken. Det är inte någon naturlag att barn ska börja med ”samling” varje dag klockan 8, sitta i galonisar i en sandlåda mellan 9 och 11 och klistra makaroner på papper klockan 14. 

Föräldrar som är hemma med sina egna barn bidrar inte till samhället.

Å: Här kan jag bara tala för mig själv. Mitt liv har aldrig känts så meningsfullt som när jag varit hemma med barn. Däremot har jag många gånger undrat vad jag egentligen sysslat med på jobbet…

Barnen blir osäkra och otrygga om de aldrig får pröva sina vingar utanför hemmet.

Å: Jag tror barn själva efterfrågar att få pröva vingarna – när de känner sig redo. Det ligger nog i människans natur att vilja bli självständig. Att barnen inte går i förskola behöver inte betyda att de aldrig vistas utanför hemmet. Hemmaföräldrar tar med barnen till många olika miljöer, möter olika människor och ser till att utmaningarna blir lagom stora för barnet. 

Man blir beroende av sin partner om man är hemma länge.

Å: Att vara beroende av någon – är det nödvändigtvis dåligt? I Sverige ska vi helst inte ska vara beroende av våra medmänniskor. Äldre vill på inga villkor vara beroende av sina barn. Ungdomar inte beroende av sina föräldrar. Man och hustru ska inte vara beroende av varandra. Så var det inte förr. Då var familjemedlemmarna beroende av varandra på gott och ont. Nu är vi ”oberoende” på gott och ont. Kvinnan har jobb och egen ekonomi. Men helt fri är hon ändå inte. Hon har istället gjort sig beroende av en arbetsgivare! Hon måste infinna sig på jobbet vissa tider och utföra uppgifter som chefen bestämt. Hon måste lyda regler, acceptera sin lön, acceptera de kollegor som chefen valt åt henne. Hon är också beroende av den barnomsorg som finns i kommunen. När barngrupperna blir allt större och hennes lilla barn har sammanlagt 15 olika personal och vikarier omkring sig, då kan hon inget annat göra än att gilla läget. Är det att vara ”oberoende”? Och när hon blir gammal blir hon sen beroende av kommunens äldreomsorg… 

Några ord på vägen

Livet är långt. Man hinner prova många olika livsstilar. Man hinner vara både karriärkvinna i många år och hemmamamma i många år – om man vill. Hur vet man då vad man vill? Jag avslutar på samma sätt som i min bok:

  1. Känn efter hur det känns! 
  2. Tänk ut vad du skulle kunna göra!
  3. Gör det!
(Denna text har tidigare publicerats i Haros medlemstidning ”Stolthet och Fördomar” nr 2:2020 , under titeln ”Åsa bemöter fördomar”)
FOTO: ALEXANDRA A ELLIS

Av Haro

Dela inlägget