Älskade vardag
Numera älskar jag min vardag. Det gjorde jag inte förr. Då levde jag för helger och semestern – och blev sen besviken. Med fyra barn i huset blev det ändå ingen återhämtning för mamman. Hur jag än rationaliserade räckte dygnets timmar inte till. Jag köpte fryst pizza till barnen, jag bakade sällan bullar, jag lät trädgården växa igen med ogräs. Jag var verkligen inte pedant. Ändå räckte inte timmarna. Varför?
Det så kallade livspusslet…Har det nånsin gått att få ihop? Jag blev nyfiken på tidigare generationer och började läsa om hemarbetsstudier i Brita Åkermans bok Den okända vardagen:
På 1930-talet låg arbetsveckan för hemarbetande husmödrar på 60-70 timmar.
På 1950-talet: 61 timmar i veckan.
På 1960-talet: 54 timmar i veckan.
På 1980-talet lade kvinnor med barn mellan 0-18 år 42 timmar/vecka på hemarbetet medan männen lade 12 timmar på ”inre” arbete i huset och 5 timmar på ”yttre” arbete med bil, trädgård och bostadsunderhåll. Summa för hemarbetet: 59 timmar.
80-talsmänniskan lade alltså mer tid på hemmet än 60-talsmänniskan! Trots moderniteter som dagis, storköp, kylskåp, frys, bil, flera badrum i bostaden och egna rum till alla barnen. Eller kanske just därför? Prylar tar som bekant tid att införskaffa och vårda. Fler rum = mer att städa.
Nu då? Vi som var med på 80-talet tycker nog att den livsstilen ändå var en dans på rosor jämfört med dagens krav. Jag beslutade mig för att göra en egen hemarbetsstudie.
Det här var för några år sen då alla våra fyra barn bodde hemma. Jag iakttog vad familjemedlemmarna gjorde i hemmet, räknade minuter och antecknade. Det var mer komplicerat än jag trott. Handla mat, till exempel, var inte bara att tillbringa en halvtimme i mataffären. Nej, handla mat börjar redan dagen innan med inventering av kyl, frys och skafferi och shoppinglistskrivning. För att ta sig till affären behövs en cykel (som ska pumpas) eller bil (som ska tankas). Man ska kämpa sig upp för backar i snålblåsten, alternativt bli sittande i nån bilkö. Kanske har man barn med som man försöker undervisa i hushållsekonomi och näringslära. Väl hemma ska allt packas upp och stuvas in på sin plats. Kanske behövs några hyllor torkas av och en massa små skålar med matrester tas om hand. Matsvinnet, ni vet, måste ju minska. Barn och make får lockas att äta upp den gamla maten så att man får plats till den nya. En liten fiffig måltid ska alltså snos ihop av resterna och hoppsan, plötsligt har halva dagen gått och man har ännu inte fått in all den nya maten i kylen…
Uppgifterna går alltså i varandra. Mathandlaren är samtidigt dietist, ekonom, barnskötare, pedagog, städare och kock. Samma sak då som nu. Fast fler uppgifter har tillkommit år 2020 jämfört med 1980. På väg till affären får jag numera ta en tur till återvinningsstationen med tio kassar skräp, som jag först sorterat hemma. Under tiden plingar mobilen tio gånger. Fika till klassträffen ska fixas av mig, som är klassförälder i år. Och jag måste skynda, skynda för ett barn ska strax skjutsas till dansen och ett annat hämtas från kören.
När min kartläggning var klar blev summan förbryllande lik tidigare generationers: 54 timmar i veckan krävdes för att dra runt vår familj och vårt hem. Skillnaden mot förr är att vi försökt pressa in två heltidsjobb! Medan det i tidigare generationer ofta räckte med en heltidstjänst inom familjen. Ända in på 1980-talet var det vanligt att ena föräldern var hemma en sisådär 10 år och därefter jobbade deltid tills barnen flyttat hemifrån.
Nu skulle här livspusslas! Med mina nya insikter och alla tidsberäkningarna i ett excelark kallade jag till Firma Familjs arbetsplatsträff. Nu skulle rättvisa skipas. Med rimlig arbetsbörda och lagom mycket vila för både mamman och pappan!
I vanliga firmor fokuserar man på lönearbete. I första hand kommer jobbtimmarna och sen får resten av livet lösa sig bäst det kan. I Firma Familj började vi tvärtom med Livet. Så här:
1) För att orka leva måste man sova, eller hur? Jag frågade maken hur mycket sömn han behöver per natt och han sa 9 timmar. 9 x 7 = 63 timmar sömn per vecka. Jag skrev in samma för mig.
2) För att leva behöver man också äta. Vi skrev in antal timmar och minuter som vi ville tillbringa sittande vid matbord. Samma summa för oss båda.
3) Därefter kom badrumstid. Samma för båda.
4) Sen kom punkten fritid. Alltså tid, då man är fri att göra vad man vill: leka med barnen, läsa en bok, jogga i skogen eller bara vara. Den genomsnittliga svenska mannen har tydligen kring 30 timmars fritid i veckan. I min kartläggning visade det sig att jag, Åsa, hade 7 fria timmar i veckan och maken 14. Alltså 1-2 lugna timmar varje dag medan vi i övrigt sprang mellan jobb, disk, tvätt, mat och skjutsa barn. Det var orättvist på flera sätt. Dels att maken hade dubbelt så mycket fritid som jag. Men också att han hade knappt hälften så mycket fritid som den genomsnittliga svenska mannen. Hur klarar man det när man i själva verket är tröttare och krassligare än den genomsnittliga svenska mannen? Och varför hade jag, Åsa, mindre än en fjärdedel så mycket fritid som den genomsnittliga svenska mannen?
Ska en mamma ha mindre tid till återhämtning och vila än en pappa, en genomsnittlig man eller för den delen en kvinna utan barn? Borde det inte vara tvärtom, att modern, som har världens viktigaste och mest krävande uppgift, har mer vila? Eller åtminstone lika mycket?
Jo, så klart! Vi skrev in 30 timmars fritid för maken och 30 för mig. Det betydde att vi från och med nu båda skulle ha lediga vardagkvällar efter kl 19 och en stor del av lördag-söndag fria från åtaganden.
Sen räknade vi ihop timmarna och konstaterade att maken och jag nu vardera hade 47 vakna timmar kvar av veckan. Dessa timmar skulle räcka till hemarbete + lönearbete. Hemarbetet tar 54 timmar som vi såg ovan. Hur skulle vi dela upp det?
Skulle vi ta 27 timmar hemarbete + 20 timmars lönearbete var?
Eller skulle den ena ta 47 timmars hemarbete medan den andra tog 40 timmars lönearbete + 7 timmars hemarbete?
Skulle vi kanske leja bort några timmar av hemarbetet för att få plats med mer lönearbete?
Eller kanske sälja villan och flytta till hyreslägenhet för att helt slippa punkterna hemrenovering, ogräsrensning och snöskottning?
Hur vi gjorde berättar jag om i boken Jag lämnar ekorrhjulet. Vi fann en lösning där vi kan baka pizza och bullar, jogga i skogen, leka med barnen, jobba och ha lediga kvällar och helger. Livspusslandet handlade i vårt fall om ren och skär matematik. Numera längtar jag inte bort från vardagen. Istället händer det att jag längtar från semestern till min trivsamma vardag!
Några av de uppgifter i hemmet som Åsa tog tid på:
- handla, städa, diska, tvätta
- vårda skor
- packa undan kläder efter säsong
- föra skräp till återvinningen
- laga sin egen lunch när man jobbar hemma
- planera familjefester, och genomföra dem
- plugga in hur man förser ett vegan-barn med rätt näring
- följa barn till läkare, tandläkare, sjukgymnast
- lära barnen laga mat, städa, tvätta
- deklarera
- betala räkningar
- diskutera amorteringsplaner med banken
- hjälpa den äldre generationen
- byta batterier och glödlampor
- plocka ner studsmattan inför vintern