Jag heter Stephanie och har sedan barnsben älskat barn, speciellt de allra minsta. Jag var barnvakt redan som mycket ung och har längtat att få egen familj med flera barn. Tyvärr blev det inte så för min del. Livssituationen har varit sådan att jag inte funnit någon att dela mitt liv med, i alla fall inte än, och jag blev inte mamma förrän jag var 42 år gammal, och ensamstående, för tre ljuvliga år sedan. Det var en enorm sorg att längta så starkt efter en egen familj under så många år. Även om jag alltid haft ambitioner att utvecklas och prestera väl har karriären aldrig varit av stort värde för mig utan mer en sekundär, nödvändig, del av livet. Så när moderskapet gavs även till mig har det varit av största vikt för mig att förvalta det väl.
Det finns inget mer ärorikt och lärorikt av allt vi åstadkommer i detta liv än att vara mamma, enligt min mening. Att finnas där för min son för att han ska få en stabil, kärleksfull och givmild barndom är ytterst viktigt för mig. Viktigast av allt! Och förutom det min närvaro, fysiskt och sinnesmässigt, gör för min sons välfärd så vill jag av själviska skäl inget annat än att spendera så mycket tid med honom som jag bara kan. Vilken ynnest det är att vara mamma!
Till skillnad från vad politiker verkar tro så har de flesta av oss som prioriterar vår roll hemma som hemmaförälder/deltidsarbetande osv kapacitet och driv att finna bra lösningar för vår kortsiktiga såsom långsiktiga ekonomiska situation. Tiden är vår allra största tillgång att ge av till våra barn, speciellt under deras första år. Det finns något otroligt vackert i den uppoffring fokus och prioritet på våra barn skapar. Moderskapet utvecklar mig till själ och sinne och den kompetensutvecklingen värdesätter jag långt högre än något jag kan få ut av det jag lär mig i arbetslivet.
Med disciplin och resurser som t.ex. rikatillsammans.se och i mitt fall Facebook grupper och plattformar för digitala nomader kan man lära, investera, spara och bygga upp en buffert och planera för det liv man själv kan skapa. För min del så drog jag ut på föräldraledigheten så länge det gick och behöll mitt SGI; tog ut fem dagar i veckan och var hemma med min son i ett och ett halvt år. Jag valde att komma tillbaka på deltid 80% och bestämde mig för några månader sedan att starta eget för att själv bestämma över min tid och fokus, att kunna göra det jag brinner för och själv välja det liv jag vill ha för min lilla familj och den person jag vill vara i det. För jag höll på att förlora mig själv i det jobb jag hade innan jag valde att bryta loss. Jag har under lång tid gjort research över olika källor till inkomst som kombinerar de styrkor jag har och det liv jag strävar leva och låta min son växa upp i.
Den större delen av mitt vuxna liv har jag levt och arbetat utomlands, främst i USA men också i Dubai och Florens. Jag talar engelska med min son och hoppas kunna visa honom mycket av världen innan han själv flyger fritt. Förutom att resa älskar jag också att sjunga, måla och skriva, något som är min förhoppning att kunna satsa mer på framöver. Skrev och spelade in min första låt förra året och arbetar just nu på att publicera min första barnbok. De senaste åren har bredden av digitala inkomstkällor vuxit enormt. I mitt nystartade företag är jag en slags virtuell projektledare där jag tar internationella uppdrag inom projektledning, event management och administration men också med tyngd på att skapa digitala verktyg och kurser. Allt det jag arbetar för, mitt VARFÖR, är min son.
Haro står för den värdegrund som är djupt inom mig och har redan varit en källa till att vidga min kunskap inom livsviktiga ämnen som anknytning. Det är underbart att dela föräldraresan med andra likasinnade, att stå upp för våra rättigheter att möta våra barn med det vi har bäst förmåga att urskilja och sedan kämpa för valfrihet att göra just det. Det är inte lätt som ensamstående att få livet och ekonomin att gå ihop men aldrig någonsin tänker jag acceptera att politik och samhällets osynliga regler dikterar hur jag lever och prioriterar i mitt liv. Det är i det vi nästintill forceras att prioritera fällan ligger, inte det ”kvinnofällan” syftar på. Så heja oss som går vår egen väg. Tillsammans!